Ren bonus...

Några inlägg längre ner filosoferar jag om den förestående älgexporten till Skottland. Det resulterade i ett svar från en anonym källa som hade intressanta uppgifter att dela med sig av. Min källa skrev: "Även renar har lyckosamt införts till Storbritannien av den svenske samen Mikkel Utsi år 1952. Vår familj hälsade på denne lille klurige man samt hans definitivt mer resliga amerikanska fru, antroprologen Dr. Ethel John Lindgren-Utsi i Cambridge månlandnings-sommaren 1969 (hon var f.ö. medlem av en av Sven Hedins exp. till bortre Asien)". Det gick givetvis inte att låta bli att hugga på ett så fett bete, därav den kryptiska rubriken, för sålunda kom jag den skotska renhjorden på spåren.

Vildrenen fanns förr i norra England och i Skottland. Vikingarna påstås ha bedrivit jakt på dem, liksom greven av Orkney för åtta sekler sedan. Så småningom försvann dock renen från de brittiska öarna, och med undantag av några misslyckade försök av experimenterande bönder att bedriva renuppfödning så föreföll djurparker vara de enda tänkbara uppehållsplatserna för renar i Storbritannien. Det var då den svenske samen Mikel Utsi kom in i bilden. Under en tågresa en kylig morgon i april 1947 såg han ut över naturen från järnvägsbron i Aviemore och påmindes om renarnas betesmarker hemma i Lappland. Han insåg att livsbetingelserna för renen borde vara goda i the Highlands, i all synnerhet som det inte fanns någon påtaglig konkurrens om de lavar som fanns i rikligt mått, eftersom hjortar och boskap hellre livnärde sig på sådant som renen ratade.

År 1952 gjorde Utsi slag i saken och flyttade som ett experiment över några av sina renar från Sverige för att se hur de skulle klara sig. Det fanns byråkratiska svårigheter inledningsvis, men med god hjälp av media och det rennäringsråd som Utsi själv instiftat redan 1949 tillsammans med sin amerikanska hustru, antropologen Ethel Lindgren, lyckades man slutligen komma till skott. Utsi berättar själv om vad som sedan hände på projektets hemsida, för mot alla odds blev utfallet så lyckosamt att verksamheten bedrivs ännu denna dag.

Mikel Utsi själv dog 1979, men hans hustru Ethel drev företaget vidare till sin egen död 1988. Ethel John Lindgren var född i USA 1905 som dotter till en bankman av svenskt ursprung, och tillbringade sin uppväxt i Evanston (Illinois), Boston och Kalifornien. Vid hennes död tog Alan Smith, som varit med som renskötare från ett tidigt stadium, över verksamheten tillsammans med sin hustru Tilly. Nu har the Cairngorm Reindeer Company en besättning av 130 renar, men den tidigare köttproduktionen har upphört.
"Detta är en speciell hjord," säger Tilly Smith, nu versamhetsansvarig, till tidningen Independent. "Genom att folk kommer och hälsar på våra renar så har de alla fått namn, och då går det ju inte att äta djuren längre!" (Man lär t.o.m. kunna adoptera någon av dem!) Därför strövar det ännu denna dag omkring en flock renar på den skotska tundran, och frågan är väl om ens tjuren Ferdinand kan ha det bättre under sin spanska korkek?

4 Kommentarer:

smulan sa...

Hmmm...renar på den skotska tundran. Det känns lite malplacerat....

Samerna har hämtat sina renar i våras, men fortfarande har vi små hjordar av renar kvar runt om oss. Häromdan såg jag till och med små, små renkalvar strutta omkring med sina mammor. De var såå söta!

Fast se renar i Skottland i sommar...? Njaa, det behövs inte :)

Allt gott Peter!
Smulan

(Inlägget ursprungligen publicerat i Enrum juni 2007)