"Älgarna protesterar,
Älgarna har fått nog!
Älgarna vill ha ordning,
Älgarna har fått nog!
Älgarna vill ha ordning,
Här i sin egen skog!"
Häromveckan kunde vi höra James Hollingworth framföra sin klassiker om de demonstrerande älgarna i en konsert i vår stadspark, och frågan är om älgarna faktiskt inte har fått ökad anledning att protestera? Sedan mitten av 80-talet sägs vår älgstam faktiskt ha halverats på riksnivå, åtminstone tolkar Jägarförbundet sin statistik över antalet nedlagda djur så, och jakten hotas t.o.m. i vissa delar av landet. Nu är det inte alla som oroas över denna utveckling, tvärtom är den önskvärd enligt bl.a. Skogsstyrelsen (och kanske en och annan äppelodlare, mer om det strax!).
Ännu finns det en stor stam att ta av, så att två av de trehundrafemtiotusen älgarna nu emigrerar från jämtländska Orrviken till Skottland blir ingen dramatisk skillnad för oss. Däremot innebär invandringen en kraftig ökning av den skotska älgstammen - i sjäva verket dog den sista skotska älgen för c:a 1000 år sedan!
Nu är svenska djur inte någon ny exportartikel till Skottland - sedan 1989 exporteras till exempel rovfågeln glada dit. Gladan har, från att i princip ha varit försvunnen från vårt land, nu ett av sina starkaste fästen i Europa här , vilket förstås är en glädjande utveckling. Nu verkar den även repa sig på de brittiska öarna, och efter 150 års frånvaro har den t.o.m. varit synlig i London, där den förr var så vanlig i stadsbilden att självaste Shakespeare lär ha kallat staden för "the city of kites and crows". Återstår att se hur länge det dröjer innan älgarna intar London! I centrala Göteborg nedlägger man åtminstone någon vilsen älg årligen, och i storstadens utkanter är det inte ovanligt att älgar pallar äpplen på ljusa dagen. Kanske en lösning blir att de jämtländska älgarna exporteras till Skottland, och de jämtländska jägarna till Göteborg?
Ännu finns det en stor stam att ta av, så att två av de trehundrafemtiotusen älgarna nu emigrerar från jämtländska Orrviken till Skottland blir ingen dramatisk skillnad för oss. Däremot innebär invandringen en kraftig ökning av den skotska älgstammen - i sjäva verket dog den sista skotska älgen för c:a 1000 år sedan!
Nu är svenska djur inte någon ny exportartikel till Skottland - sedan 1989 exporteras till exempel rovfågeln glada dit. Gladan har, från att i princip ha varit försvunnen från vårt land, nu ett av sina starkaste fästen i Europa här , vilket förstås är en glädjande utveckling. Nu verkar den även repa sig på de brittiska öarna, och efter 150 års frånvaro har den t.o.m. varit synlig i London, där den förr var så vanlig i stadsbilden att självaste Shakespeare lär ha kallat staden för "the city of kites and crows". Återstår att se hur länge det dröjer innan älgarna intar London! I centrala Göteborg nedlägger man åtminstone någon vilsen älg årligen, och i storstadens utkanter är det inte ovanligt att älgar pallar äpplen på ljusa dagen. Kanske en lösning blir att de jämtländska älgarna exporteras till Skottland, och de jämtländska jägarna till Göteborg?
Även renar har lyckosamt införts till Storbritannien av den svenske samen Mikkel Utsi år 1952. Vår familj hälsade på denne lille klurige man samt hans definitivt mer resliga amerikanska fru, antroprologen Dr. Ethel John Lindgren-Utsi i Cambridge månlandnings-sommaren 1969 (hon var f.ö. medlem av en av Sven Hedins exp. till bortre Asien)
REF:
http://www.reindeer-company.demon.co.uk/
http://www.archive-articles.co.uk/guestcolumns/March2005.htm
Oj, det var en spännande information, med länkar och allt, det skall bli roligt att läsa mer!