Ung man med gitarr

Sing Sing (fri Elvisbild från Wikipedia, "the Jailbird Singer" är eget klotter)

Satt och lyssnade lite förstrött på Vetenskapsradion morse och fick en halvsekellång bitter insikt bekräftad och levererad boom-bam-boom, direkt på frukostbordet! Reportern berättade nämligen att de delar av hjärnan som styr fåglarnas sånginlärning angränsar till, och samarbetar med, hjärndelar som styr fåglarnas rörelser. Med detta anser forskarna sig ha bevisat att sångförmågan utvecklats ur kroppsrörelserna, och man utesluter inte att även ljudinlärningen och förmågan att lära sig sånger kan ha samma motoriska drivkraft hos människor som hos fåglarna.
-Där fick ni!, skrockade jag och gjorde grimascher mot intet anande medmänniskor som passerade på gångbanan utanför mitt köksfönster.

Året var 1957, vill jag minnas. Den julen hade jag fått en gitarr, men ännu i maj hade jag inte lyckats åstadkomma något som liknade ett ackord. Däremot hade jag lagt ner en hel del i ett rörelsemönster som kunde ha gjort Elvis korograf Charlie O´Curran grön av avund. Nu bar det sig inte bättre än att Säffle-Tidningen hade skickat ett reportageteam (som de väl ville bli av med en stund) till just vår villagata. Reportern och fotografen knackade dörr och bjöds på kaffe och kakor lite här och där, medan de artigt noterade Edssockenstöneras besvär med läckande mjölkkrukor och krånglande trådradioapparater. När de kom till vårt hus kände jag att det var dags att låta världen få veta att det fanns en lokal Elvis, så jag passerade köket lite noschigt med gitarren under armen.
-Jaha, och sonen kan spela gitarr, förstår jag?, frågade reportern artigt, medan han tuggade på någon av de sju sorters kakorna.
-Nä, sa morsan obarmhärtigt, han ska bli e tocken där rockstjärne, å han har i alla fall börja te å få fason på benställninga nu!

Det där uttalandet förföljde mig ganska länge, och omöjliggjorde säkert min karriär. Gitarren bytte jag bort till en granne mot ett par boxhandskar (kanske symboliskt för en utslagen ung man?). Men det fanns en annan från samma plats som lyckades bättre med både benställning och stämband, och jag brukar i stunder av klarsyn konstatera att Slottsbron var för litet för två såna megastjärnor. Fast det var ändå skönt att få rätt om benställningens betydelse för sångförmågan till sist...

Lokalkonkurrenten.

Fotnot: "Ung man med gitarr" är en Elvisfilm från 1957. Och "Edssockenstöner" är en gammal bortglömd men berättigad benämning på innevånare i Eds socken.